wilmapetersson

Din blick är sorgsen. Vet vad du känner, jag förstå så väl att tankarna skrämmer.
I en värld full av männsikor, så växer vår ensamhet och i mörkret inom dig finns vilsenhet.
Men i dina blå ögon speglas jag. I dina blå ögon, finns havet och himlen. Så var inte rädd att leva här.
För dina ögon, dina ögon, har fått sin färg av förtröstan. Le lite grand nu. Var inte ledsen, jag minns knappast
när, jag sist såg dig skatta. Om världen gör dig galen och ser allt i svart, så finns jag där, mitt i din mörkaste natt.
Men i dina blå ögon speglas jag. I dina blå ögon, finns havet och himlen. Så var inte rädd, att leva här, för dina ögon, dina ögon, är vackrare än du anar. Jag minns knappast när jag sist såg dig skratta. Om världen gör dig galen och ser allt i svart, så finns jag där, mitt i din mörkaste natt. För i dina blå ögon speglas jag. I dina blå ögon, finns havet och himlen. Så var inte rädd, att leva här, för i dina ögon, dina ögon, dina ögon så speglas allt. I dina
blå ögon finns havet och himlen, så var inte rädd att leva här. För dina ögon, dina ögon, har fått sin färg av förtröstan.